Jag var som pojke likadan
text & musik: Anders Stävarby

Om jag åter finge bli smått barnsligt allvarsam
eller rent av glömsk inför att tiden rusar fram.
Men istället känner jag mej lat och overksam
och egentligen en smula alltför känslosam.
Men jag är ännu bara barnet för min inre syn,
fast spegeln visar envist rynkorna som sprids i hyn.

Och jag påminns nog ibland om tider som förflytt
och naturligtvis främst om vad kvinnorna betytt
för mitt liv, men för den del jag ändå ständigt bytt.
Lovar jag där synes under solen intet nytt.
Men om jag ändå är ett barn just för min inre syn,
kan jag strunta blankt i rynkorna som sprids i hyn.

För jag ser ingen skillnad nu på mej som man,
jag var som pojke just likadan.
Ja, det är säkert som att sanningen är sann,
att jag som pojke var likadan.

Kärleken var kravlös när jag ännu var ett barn.
Innan det blev dags att fastna i en kvinnas garn.
Men det kändes bra att fångas när jag som ett flarn
drev omkring fast jag sen länge varit stora karln.
Men jag är ännu bara barnet för min inre syn,
och hur än kroppen åldras blir jag högst ett barnsligt gryn.

För jag ser ingen skillnad nu på mej som man,
jag var som pojke just likadan.
Ja, det är säkert som att sanningen är sann,
att jag som pojke var likadan.

[Ge mej rum för natten]

Diskografi