Vi äro fattiga sjöfarare
text & musik: Anders Stävarby

Jag kommer över fjället som jag gjort en gång förut
det lovar jag dej om du bara väntar,
men först ska jag med kungen dra i härnad söderut
och utröna hur svärdet sej förräntar.

Ja, skeppet ligger klart i fjorden och vi ger oss av
i gryningen just innan dimman lättar.
Och kungens skepp är ståtligt, en drake rent utav
som sprider skräck enligt vad folk berättar.

Det har jag hört på Irland och i Andalusien
ja, även hos den mäktige Sultanen.
Och skulle plundringen gå lätt, krävs ändå goda män
när stormar viner över oceanen.

Först ror vi ned längs kusten i fall Nordan ligger still,
men Sunnan vore ändå mycket värre.
Den vinden är dock bäst när vi hemåt segla vill
och manspillan helt säkert gjort oss färre.

Vi äro fattiga sjöfarare i västerled
vår handel blir dock hård kan jag bedyra,
men får vi bara goda skänker seglar vi i fred,
annars får vi mycket att bestyra.

Ja, är dom bara rika nog sparas liv och lem.
Inför oss nordmän fruktan mången känner.
Ty många sköna skatter ska vi föra med oss hem.
Mot guld och silver blir vi deras vänner.

Om också skeppet seglar först när denna natt är slut
får icke jag bland bolstrar bli fördröjd.
Ty kvinnor som i Norden finns ej många söderut
och ingen annan gör mej rent förnöjd.

Men måste också jag i fjärran land bli liggande,
fast icke i en kvinnas varma säng.
Men död och övergiven eller blind och tiggande,
då synes mej din väntan bli fåfäng.

Men likväl ska jag komma över fjället än en gång.
Nej, mera kan jag icke nu utlova.
Ty skeppet det ska segla snart, men än är natten lång,
och tids nog blir det ändå dags att sova.

[Ge mej rum för natten]

Diskografi