Vagabonden
text & musik: Anders Stävarby

Vägen framför vagabonden är oändligt lång.
Dagens hetta, nattens svalka, skymning, soluppgång.
Det är många som vill ge sej av
dom flesta stannar kvar
Där dom fötts och till sist får sin grav
men vill ändå ha svar,

om det finns i vida världen nånting mer att se
för en som vid TV:n ändå gör sin Odyssé.
Det kommer ständigt nya program
TV:n den står på.
Dygnet runt rullar bilderna fram
från en bestämd tablå
Och det är nyheter om ofreden i öster.
Och politiker som tillåts fiska röster.

Tänk i gamla tider när det än fanns vandringsmän
som bemöttes vänligt och var välkomna igen.
Nu är dörren stängd för envar
som verkar främmande.
Den anständighet som finns kvar
är högst beklämmande.
Men det vimlar av fifflare och fnask,
av fint folk som ändå är patrask.

Vägen framför vagabonden är oändligt lång,
men inte alls som förr kantad utav fågelsång.
Nu hörs motorvägarnas dån
kring storstadens tumult.
Dom flesta som vill därifrån
stannar likafullt
bland folk som dom känner igen
i daglig slentrian.
Tristessen märks tydligt för den
som flyktigt är i stan.

[Nu blinkar lilla stjärnan igen]

Diskografi